Uppror i Cajamarca

Dagen efter (har helt tappat räkningen på veckodagar och datum - det är ju semester!) skulle vi ta en buss på 12 timmar till Cajamarca söderut igen. Den här vägen var enligt Lonely Planet "halft" rekommenderad då vägen var ganska dålig, den tar lång tid men vyerna är helt fantastiska. Med min höjdskräck och inte så stora tilltro till busschafförerna hade jag inte lust att ta den vägen, men Marcos ville. Då flera andra turister hade tagit den rutten och ett av de större bussbolagen körde den sträckan så körde vi på det iaf. Den här gången var det en mindre buss för ca 20 pers (större bussar kunde inte komma över de små slingriga vägarna). Så vi hoppade upp och det bar iväg.

Marcos sov nästan hela förmiddagen men jag njöt mest av landskapet. Först var vi nere i djungel och bredvid en stor brun forsande flod. Sen klättade vi högre och högre upp till mer cloudforest och sen till en del där det var total dimma hela tiden. Väldigt vackert! Men självklart, i början var det jobbigt med de smala vägarna, jordskreden som de tillfälligt försöker laga ihop till en väg igen, eller där stupen naggar in på ena bilspåret. Eller de ständiga kurvorna där de tutar för mötande trafik och när de tvärnitar för att oj det faktiskt kom en till buss och nån ska behöva backa på de smala vägarna med stup längs sidorna. Så ni kanske förstår varför jag inte sov :P Men vår chafför var duktig, körde i ca 25km/h hela tiden och med tiden hade jag inga problem att titta ner på landskapet hundratals meter ner. Då bussen skumpade en del kunde jag inte riktigt ta foton men det var en häftig väg genom bergen då man verkligen kunde se hur landkskapet förändrades.

Områdets kända "nakna" hundar. Här var det en söt liten valp med bara lite fjun på kroppen. Generellt är de fula, men den här var så söt! Fick vår gamla lunchpasta.

Väl framme i Cajamarca, som är en av de större städerna uppe i norra Peru, gick vi på en rekommendation vi hade fått. Vi kom dit men det var inte riktigt ett organiserat hostal. Killen var jätteschysst, men han hade knappt nycklar till rummet och ytterporten, det fanns spindlar överallt och duschen hade mögel överallt. Så, första kvällen hade vi inte så mycket val, det var billigt men senare gick vi ut för att fråga runt efter nåt annat hostal. Allt var absurt dyrt tills vi hittade ett ok hostal där allt verkade stämma så dagen efter hoppade vi dit istället.

Härifrån hade vi lite mer än en vecka på oss innan vi behövde vara i Cusco för Inkaleden, men när vi frågade runt fanns det inte så mycket att göra på egen hand. Vi bestämde oss iaf för att åka ut till några gamla mystiska gravplater strax utanför Cajamarca. Väl där var det bland det tråkigaste Peru hade att erbjuda. En kanske 30m lång vägg i berget där kvadratiska hål var uthuggna. De vet inte så mycket om området så det avklarade vi på ca 5 min. Jaha. Vad gör vi nu då? Vi började gå långsamt mot en annan liten by där de skulle ha varma källor som vi ville besöka. Det var tydligen där som en av de stora Inka-ledarna skulle ha stannat sin krigshärd medan spanjorerna intog Cajamarca. Historien berättar sedan vidare hur Inkafolket försöka ta tillbaka staden men blev totalt nedskjutna av de nya vapnen. Inkaledaren skulle därför gå och förhandla med spanjorerna men de tillfångatog honom och krävde en lösensumma. Den var att fylla ett helt rum med guld och ett annat med silver. För Inkafolket var guld och silver inget värdefullt. Visst de kunde pryda kläder och göra kronor av det av dekorativa skäl men ett handarbete som ett vävt tyg var mycket mer värdefullt. I tygen vävde de in historier och det var en annan yrkesstoltet över hantverket. Så de hade inga problem att smälta ner alla deras fina kronor och prydnadsskulpturer till de guldmynt som spanjorerna ville ha och fylla hela rummet. När allt var färdigt ville de ändå inte släppa honom utan att han skulle omvändas till kristendomen. När han väl hade gått med på det så hängdes han ändå. Det var tydligen det mildare straffet att dö på än för icke-kristna.

Iaf, när vi kom fram till badstället var allt väldigt kommercialiserat och det låg i utkanten av staden så det kände inte så Inka-traditionellt. Där hade de små privata badrum som man fick bestäma temperaturen själv på men bara i en halvtimme. Så det var så skönt med riktigt varmt vatten!

Då allt gått snabbare än vi trodde hann vi med lite glass tillbaka i centrum och sen möta upp några andra resenärer på en veggie-restaurang. Det var i särklass det godaste vi har ätit hittills! Dagen efter bokade vi en tur till Cumbe Mayo med en tur som vi hade läst på internet som skulle vara bra. Den var över halva dagen, var inte särskillt dyr och skulle ta oss till ett område med höga stenformationer och ett gammalt Inka-vattenledningssystem. Vi hade tur med vädret och mitt uppe på en kulla stack det upp bergsspjut sporadiskt. Det är svårt att förklara med häftigt var det! 

Antagligen var det vulkaniska bergarter där omkringliggande bergarter vittrat bort och lämnat skelettet kvar. Senare kom vi fram till långa kanaler som de använde för att mäta grundvattennivån med. På det sättet kunde de avgöra om det varit en bra regnsäsong eller inte. Kilometerlånga kanaler där höjdnivån på vattnet inte var mer än några meter. Om något så var Inkafolket bra ingengörer.

Skum liten skorpioninsekt där ute bland stenarna...

Väl tillbaka sen började vi se en hel del poliser på gatorna och runt torget. Vi hade läst om att de har problem med gruvorna i närheten. Amerikanska företag köper upp mark och tar ut mineraler från marken via metoder som är högst skadliga för marken runt omkring. Böndernas jord förgiftas och de har protesterat flera gånger men om de betalar 200 miljoner dollar per kvadratmeter (något i den stilen) så är det svårt för en fattig regering att säga nej. Just nu ville de öppna en till gruva och de skulle nu i dagarna presentera resultatet efter en miljökonsekvensutredning som de skulle ha gjort. I november förra året hade det varit så stora protester att de stängde av hela staden och det var utegångsförbud i två veckor. Så den här gången var polisen beredda. Alla vet att resultatet kommer att bli dåligt så en polis som vi pratade med sa att de just nu skeppar in 1000 poliser till Cajamarca.

Jag jämförde siuationen med när det blev stadskupp i Honduras och där var det  inget problem för turister. Men där borta hade jag nog bara tur och då vi inte är särskilt pålästa om peruansk politik så vet vi faktiskt inte hur snabbt en situation ska förändras. Så vi alla bestämde oss att det var inte värt att bli fast i Cajamarca om något skulle hända så var det lika bra att åka medan det var lugnt.