Sedan innan Inkaleden hade vi bokat en nattbuss över
till Bolivia och vi hade lyxat till det med full-cama (alltså de dyrare sätena
som är bredare, mjukare och som går att fälla ner mycket längre). Vi sov som
barn och sex på morgonen kom vi fram till Puno och fick vänta där på att de
skulle öppna gränsen mot Bolivia. Puno är Perus stad vid Titicacasjön och i
gryningen från bussstationen såg det väligt vackert ut.
En timme senare var det
in i bussen igen och snart var vi framme vid den Bolivianska gränsen. Hoppa av,
växla pengar (den Bolivianska valutan står 1:1 med kronor så det är så skönt
att inte behöva räkna hela tiden!!), gå till diverse kontor och få lite
stämplar och sen hoppa in i bussen igen på andra sidan.
Copacabana vid Titicacasjön.
Den första staden på den Bolivianska sidan om Titicacasjön är Copacabana
som är en liten hamnstad och ganska turistig. Vi kom fram vid elva-tiden och åt
mat på första bästa café. Här hade vi hört om ett lyxhotel som skulle ha
jaccuzi, egen kakelugn och allt specialdesignat i naturmaterial. Då det var ett
populärt ställe behövde man reservera stället några veckor innan men det hade
vi glömt bort. Marcos sprang iaf upp dit och kollade läget och de hade en
reservation där de inte hade kommit än. Hade de inte kommit inom en timme så
var rummet vårt. Vi trodde inte att vi skulle få det, jag menar, vem skippar
medvetet bort ett så fint hotel? Så vi satt kvar ett tag och vid två gick jag
upp dit och hörde mig för. De hade inte kommit så vi hade fått rummet!! Så jag
betalade snabbt som bara den för att låsa rummet och sprang ner till Marcos med
nyheten. Det kostade 270kr/natt för oss båda och det var lyxhotel! Vad vi
älskar att vara i billiga Bolivia när det inte ens kostar för ett sånt ställe!
Senare gick vi upp med våra backpacks och vi blev helt stormförtjusta i rummet!
Hotelet är ägt av en tysk man som själv har varit med och byggt upp sju
individuella sviter i separata små hus av sten. Träskyltar, målade väggar, fina
kakelmålningar, växter, små broar och utanför vårt lilla hus hade vi hängmattor
och solstolar. Stora panoramafönster med fina metalbågar emellan vätte ut mot
sjön uppe från bergssidan och hela rummet var cirkulärt. Sängen stor och formad som en
tårtbit, stora handfat i utkarvat trä, en fin liten eldkamin och duschen hade
växter och blått kakel mellan stora stenplattor. Vi var så uppslukade så vi
ville inte lämna stället ens för en sekund! Vi kände på en gång att vi ville
stanna minst en natt till men bara att gå upp till receptionen kändes kändes
jobbigt att lämna det! Efter ett tag gick jag upp och frågade men då hade den
redan blivit uppbokad för nästa dag. Genast kändes det jobbigt att bara bo i
paradiset en natt men vi njöt ändå. Så vi bestämde att vi skulle köpa lite vin
och ostar, boka jaccuzin tills att det blev mörkt och sedan laga till en wook
till middag. Jaccuzin var stor och vi fick sällskap av två andra par och det
var helt underbart! På 4000m höjd är det ganska kallt om natten, men vattnet
var hur varmt som helst och stjärnhimlen ovanför oss. I kanske två timmar satt
vi där och ville aldrig gå därifrån. Till slut fick vi dra oss och gå in och vi
tände en brasa så det var för första gången på länge varmt och skönt inomhus!
Maten blev jättegod och vi sov som kungar den natten.
Jacuzzinbassängen under dagen :)
Nästa dag tog vi en tidig båt till en av öarn i sjön, Solön, som skulle ha
en del Inkaruiner men även en del fina utsikter. Det var mysigt att åka båt,
det var länge sedan, och väl i land hade vi strålande väder och vi skulle bara
hitta upp till huvudstigen som gick längs med hela önsbergsrygg. Det var ju
inte så bara då vi valde att skippa ruinerna (de sa att de inte var så
speciella om vi precis kommit från Machu Picchu) men en lång stund gick vi bara
rakt upp för berget utan nån stig för att komma till huvudleden. Till slut kom
vi fram – det är ju fortfarande jobbigt att gå på 4000m) och uppe på kullen
skulle vi betala inträde på 15kr. Inte för att det är mycket pengar, men
inträde för att få gå på leden? Vi försökte förklara att vi bara skulle gå på
stigen och inte gå in i några småbyar eller till ruiner men nej, vi skulle
betala ändå. Det tar bort charmen ganska mycket när de kräver pengar utan
anledning och jaja, vi fortsatte iaf.
Uppe på bergen var det ett ganska bisarrt landskap. Vi stod ju uppe på
en ö i världens högsta och störta inlandssjö men då vi var så högt uppe fanns
det knappt nån vegetation utan bara land och vatten. I jorden begynnelse måste
det ha sett ut så här, för sjön var så stor så den sträckte sig till
horisonten. Vackert men absurt att vi faktiskt befann oss nästan mitt i
Sydamerika uppe i Anderna och det finns en helt enorm sjö.
Vi gick och gick och att ta sig från ena ändan till den andra gick ganska
snabbt och smärtfritt. För att komma in i nästa by var vi tvugna att betala
igen och det gjorde mig bara ännu mer ovilligt till att köpa och bidra till
något mer till den ön. Jag kan gärna betala om det känns rimligt och då hjälper
jag gärna befolkningen. Men när de tar betalt över något som tillhör naturen så
känns det inte genuint. Då har de lärt sig att leva som parasiter på turisterna
som bara ska komma och betala. Men ja, turism finns i många olika former och på
ganska många ställen är det nog tvärt om tyvärr.
Senare på eftermiddagen åkte vi tillbaka och gick tillbaka för att kolla om
nåt rum hade öppnat upp sig på lyxhotelet men det hade det inte tyvärr. Så vi
lät väskorna vara kvar där och gick upp för ett litet berg vid sidan om staden
för att se solnedgången. Det var molnigt, men utsikten var ändå helt otrolig!
Vi gick ner igen och hittade ett billigt hostal och köpte bussbiljetter för
tidigt nästa morgon till La Paz (typ 4 timmar ifrån). När vi sedan skulle upp
och hämta våra ryggsäckar visade det sig att de hade ett rum ledigt så ville vi
ha det så var det vårt. Vi blev hur lyckliga som helst och tackade jag på en
gång!
Det här lilla huset hade också hängmattor och stora panoramafönster. På
övervåningen var sängen och i liggande ställning kunde vi se stjärnhimlen från
sängen! Vi gick och köpte pizza och sen mös vi bara brevid lilla kaminen och
satt och läste och lyssnade på musik. Lyx en natt till, vi var så i paradiset!
Dagen efter var check-out vid elva så vi hade flyttat fram vår bussbiljett
för att kunna ta sovmorgon och vara i huset så länge som möjligt. Vi hade lätt
kunnat stanna en vecka och jag tror ärligt talat att det inte är sista gången
vi åker dit!
Så vid ett-tiden tog vi bussen mot La Paz och det visade sig att
hotelägaren också skulle in till La Paz – vilket var bra guidning om var vi
skulle gå av! Vi körde vår vanliga deal, hitta ett trevligt café och en är ute
och kollar hostal. Nu var vi ju i huvudstaden så priserna var automatiskt högre
så vi hittade ett halvdyrt men ok hostal mitt på turistgatan.
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar