Under den här etappen av resan ska vi åka hela vägen norrut till den peruanska gränsen innan vi vänder tillbaka till Los Angeles. Första stoppet var La Serena och efter 12 timmars körning kom vi fram. Vi hade bokat ett rum på hostal El Hibisco (från Lonely Planet) sen innan men att hitta den specifika adressen där de flesta gator är enkelriktiga och utan skyltar krävde... tålamod. Väl vi kom fram var husvärdarna hur trevliga och hjälpmassa som helst och stället var rent och fint, typiskt för backpackers.
Morgonen efter besökte vi en japansk trädgård med små stenhus, jätteguldfiskar och krokiga träd. Det var väldigt fint men ca vart tredje minut skränade en melodislinga över hela parken från en cirkus som lång brevid. Mycket stämningsfullt.
Finn fem fel. Eller ett iaf...
Vi fortsatte sen mot en stor marknad, La Recova och det var dags för lunch. Redan gatan innan dök det upp en tjej med visitkort från hennes restaurang. Strax efter kom en till kille som tyckte vi skulle till hanns ställe och väl framme vid byggnaden var vi fullkomligt omringade av restaurangfolk som alla försökte övertyga oss om att grannen av sämre än dem. Vi var hungiga så vi gav efter, men väl inne var servicen dålig och Kicki fick inte ens sin mat. Lagom när vi var färdiga hade marknaden stängt. Jodimos. För att utnyttja tiden gick vi ner till stranden tills solen gick ner och det blev svinkallt, men väldigt fint!
Artesanía (Hantverk), ett skepp gjort av benbitar.
Dagen efter var målet Valle del Elqui, en av Chiles tre punkter där magnetfältet spökar. Ingen av oss fattade vad det specifikt innebar, men fint var det. Byn vi bodde i, Pisco Elqui, låg långt upp i bergen och var en turistoas mitt bland alla kaktustaggiga berg. Den vegetation som syntes var alla vinodlingar som skulle destilleras om till Pisco-drycken. Själva byn var jättemysiga, full av hippiefolk, artesanias (hantverk = flätade armband, örhängen, ädelstenar, heliga träpinnar + det vanliga plastgojset) och dyra restauranger.
Arkitektur i Pisco Elqui på väg mot campingen.
Vår camping låg nära den lilla floden och efter lite teamwork var tältet uppe, badkläderna på och handuken framme för solning! Que rico! Nästa dag var det dags för Pisco-visning. Vi åkte till byn intill, Vicuña, där fabriken för Capel och Alto del Carmen låg. Fabriken producerade sjuka mängder flaskor per dag (har tillfälligt glömt bort siffran så därför: sjuka mängder) och var inte ens den största. Efter en visning i fabriken och ett museum (som luktade så mycket sprit så det var svårt att andas) kom vi till provsmakningen. Som del av produktionen gör de också andra drycker med lägre alkoholhalt med mango, lime och toffe cream: Såååå goda! Vi alla shoppade loss i butiken och ska försöka spara lite till att skicka hem också... om det finns kvar :P Bilen är just nu alldeles överlastad, lerig och vid varje gupp i vägen flyger det fram allt från skor till pisco-flaskor till framsätet.
Och Sandra leder härmed bloggtävlingen då nån annan här är en latmask :)
Åh, snälla skicka pisco till mig!!
SvaraRaderaSaknar det massor!
Låter som det än så läng går bra