Nu ska vi se, det har gått några dagar nu men efter Pisco-visningen uppe i bergen så åkte vi tillbaka till La Serena för att mellanlanda. Tidigt dagen efter begav vi oss iväg mot Antofagasta och var ytterligare en av de här dagarna som passeras sittandes i bilen.
Vanlig syn från bilen då det bara blir mer och mer öken.
Då Marcos och Milo kör hela tiden och dricker sig höga på kaffe så blir det här resultatet vid mellanstoppen.
Snygga randiga berg. Vid en närmare blick så är det inte skuggan av kritsmala moln utan sandsten blandat med nån hårdare bergart. Då jag har glömt bort typ all geologi kan jag bara säga: vaniljglass med chokladsås!
Då Chile är sjuuukt långt tar det sin tid att åka genom öknarna och det hade redan blivit mörkt när vi närmade oss Antofagasta. Men då vägskyltar är fruktansvärt ovanliga i detta land så blir det spännande när gps:en (som har en gammal karta) pekar åt tjottahejti. Speciellt när de enda skyltarna som finns dirigerar runt en om vägbyggen och skyltar om ”FARA” dök upp över allt. Kändes jättebra när campingen vi skulle till inte ens hade nån vettig adress... Men de var snälla och åkte och hämtade oss och morgonen efter körde Marcos och jag en av våra träningspass. Eller hans pass. Marocs kör 100% och jag slutar alltid som halft invalid efteråt. Den här gången lyfte jag fel och hade en krabbarm resten av veckan. Supersnyggt but enough about that.
Antofagasta centrum. Sjukt goda glassar, men som vanligt passerade vi där under siestan så fanns det nåt intressant så var det stängt.
Sånna här väggar kan man se lite överallt i alla större Chilenska städer. Ice Age :D
Antofagasta är känd för en sak, och det var väl det enda av intresse i hela stan, La Portada(Porten). Norr om stan finns en stenformation ute i vattnet som ser ut som en stor port. Med vår vanliga tur så hade vägen dit rasat och vi kunde bara se den från håll. Blåste hur mycket som helst så jag gav upp att posa för fotot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar