Det här passerade vi precis innan vi åkte in i Arica. Har ingen aning om det är nåt förhistoriskt eller om det bara är uttråkade ungdomar...
När vi kom in till Arica så hade vi kollat ut ett Lonely Planet-hostal som verkade bra. Vi var lite trötta på att tälta och vi behövde laga mat. Så efter mycket ringade och letande hittade vi hostalet och på insidan verkligen var en backpacker-oas! Kakelgolv, biljarbord, hängmatta, discokula, fet katt, ett träd mitt i innergården och massa foton på väggarna. Ägaren var speciell, pratade hur mycket som helst, gav oss en verbal tur av hela stan samt gav oss en heltäckande karta(som han nästan helt kladdat över med alla hans tips). Iaf, vi installerade oss och skulle just ge oss av när vi insåg att vi inte fått nån nyckel. Och vart tog värden vägen? Då han inte dök upp inom den närmaste halvtimme (och innan gick lite lagom vingligt) så gick vi själva in bakom disken för att hitta vår rumsnyckel. Efter en del prövande hittade vi en nyckel som funkade och åkte in mot stan.
På skylten, som satt uppspikad på så gott som varje träd i parken, stod det att bla skateboarding var förbjudet.
Vi hittade ett museum med mumier och skelett från en kust-civilisation som fanns innan Inka-folket. Här var det nån som hade köpt ett hus, börjat bygga om och hittat massa skelett i marken och donerat hela stället till universitetet. Det fanns ganska mycket välbevarat och då de levde mitt i öknen var det endast havet de levde av.
Patriotiske Marcos fick posa.
Hamnen med härlig färgskillnad i vattnet. Sandmättat vatten eller skitigt?
Lilla Arica. Följer man Marcos blick ca 6 mil så har man Peru.
Här har vi gått upp på stadens gamla fort som innan stillahavskriget på 1800-talet tillhörde Peru. Enligt legenden under kriget anföll chilenarna och då de druckit sin superdryck av krut och sprit blev de helt galna och slog ner allt som kom i vägen (enligt chilenarna). Kvar blev en peruansk general som med häst och allt kastade sig ut för klippan och dog. Nja, museets gamla karta från 1800-talet visade att på den tiden låg vattnet ända in till bergskammen så han skulle då ha fallit i vattnet... och dött? Sen fick vi höra att den sägnen var falsk och det fanns ingen martyr-general. De blev bara dödade som flugor helt enkelt.
Vi blev tipsade om en restaurang som låg på andra sidan berget (fortet) där vi kunde få en hel tre-rättersmeny för ca 50kr. Vi gick dit, fick ett bord, väldigt fint dukat, ovanligt trevlig personal och utsikt mot stranden. Det visade sig sen att seden på den här restaurangen var att innan varje rätt ta med en bricka med en tallrik ar av det som det fanns att välja på. Vi kunde alltså peka på den tallriken vi ville ha och äta direkt. Samma sak med efterätten och allt var såååå gott! Färskpressad mangojuice, himmelskt god! En av servitriserna råkade vara en svenska som flyttat hit för två år sen och som till råga på allt kom från nästan precis där Marcos bor! Alltid lika wierd att träffa folk hemifrån på andra sidan jorden.
Mums! Fisk från sjön med oreganokryddning och svartvitt ris - sååå goootttt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar