Sista dagarna i Chile

Som vanligt ligger jag efter att uppdatera då vi nu inte har så mycket tid att sitta framför datorn. Nu är vi redan i Peru men tänkte bara avsluta Chile.

Milo, Tia Rayen, Sonia Gabriel och Marquito :)

Kvar i Los Angeles åkte vi och hälsade på en kusin till Marcos i Chillan, Sonia Gabriel. Tia Rayen (Faster Rayen på svenska) i lila på bilden var hon som vi bodde hos mesta tiden i Los Angeles - bästa och snällaste tia´n nånsin! Vi saknar henne här!!

En dag åkte vi tidigt och fiskade i en flod ute på landet. Det var fint i soluppgången och det enda jag lyckades få upp var plastbitar som fastnade på kroken. De andra två lite mer rutinerade herrarna, Marcos och Milo, fick inte heller upp nåt, men de fastnade i alla fall inte trädet eller på botten som när jag försökte...

Lite annan kuriosa från Santiago var när vi var i centrum och ville hitta kaffe nånstans. På de centrala gågatorna har de på flera ställen typ kaffebarer. Tänk er: speglar på väggarna, långa bardiskar längs med hela rummet, bara feta kostymmän och på andra sidan disken var golvet upphöjt. Där serverade uppsminkade snygga tjejer i tighta miniklänningar. Är vi inte i Latinamerika? :) Kaffet och den varma chokladen var iaf jättegoda! :)

Iaf de sista dagarna åkte vi en direktbuss från Santiago till Arica på 30 härliga timmar. Vi hade kollat upp vilket bussbolag vi skulle åka med för på nyheterna är det inget annat än bussolyckor och dödsfall (nyheterna hemma är ju om äldrevårdshemmen ska få smör på skorporna... så lite skillnad bara ;)). Men vi valde Pullman Bus som ska vara en av de största och bästa bolagen. Men efter mycket jobb!!! Vi kom på att sånna långdistansresor blir uppbokade ganska snart så vi skulle ringa och boka innan vi kom till Santiago, men vi ringde typ 20ggr hamnade i olika köer, fick lyssna på reklamtruddelutt och sen la de bara på! Till slut när vi kom fram till Santiago gick vi till ett kontor och bokade och då funkade det... Men resan gick bra och de 30 timmarna var faktiskt inte så farliga som jag hade föreställt mig. Säterna var bekväma, luftkonditioneringen funkade till 50% och gick man på förstaklass-toan var det inte så farligt :) Pullman Bus använder olika bussar och den vi åkte med hade ett passande namn:

:p

I Arica så träffade vi en svensk tjej som vi lärde känna förra gången och passade på att se inte bara turistställen. På kvällen gick vi till ett sushi (det finns över allt här!!!) och mojito-ställe. Då vi redan hade ätit så tog vi varsin mojito som de gjorde på alla möjliga sorters färska frukter, jag tog blåbär och Marcos jordgubb - mmmmm!!! Dagen efter var vi iofs lite turistiga och åkte till stranden och bara degade hela dagen, såå skönt! Men som vanligt brände jag mig och det kliar fortfarande nu en vecka efter... 

Den kvällen gick vi ut och spenderade mestadels av kvällen hemma hos Romina (den svenska tjejen) som hade två helt otroligt söta kattungar!!! Och sen senare på en bar vid stranden - kunde inte bli så mycket bättre än så :)

Hostalet i Arica. Fruktostgröt.

Dagen efter, lite halvbakis, skulle vi ta oss över gränsen till Peru som låg typ två timmar bort. Det var förvånadsvärt enkelt. Vi åkte till en internationella busshållplatsen, blev uppfiskade av taxichaffisar (det går ju inte att INTE se ut som turister), klantade oss med dealen (jag nämnde att vi hade stora ryggsäckar och då skulle de genast ha mer betalt. Men att åka med colectivo (4 pers i en personbil) för ca 40 kr är ju inte särskilt farligt. Vi hade hört att man inte fick ta med sig frön eller frukt och liknande och vi som hade buffrat upp ett helt förråd att ha med oss. Men vi tog med oss det iaf, letar de igenom väskorna så får de väl ta sakerna. Så vi åkte iväg och efter ca 20min var vi vid den chilenska gränskontrollen.

Thaaat´s me!

 Alla hoppade ut ur bilen och försvann på en sekund utan att säga nåt. Ok. Vi sprang efter och ställde oss i en kö för att de skulle kontrollera våra pass. Jag hade tappat bort mitt turistkort (som man fick på planet in och som man ska lämna när man åker ut ur landet) och förväntade mig nåt stort straffbelopp alt stå och vänta i evigheter. Men allt han fråga var om jag var turist och sen fick jag tillbaka mitt pass. Skönt men varför har man ett papper om det inte ens är viktigt?!

Iaf vi åkte vidare och efter typ ytterligare 20 min genom total öken-ingenmansland och höga berg vid horisonten kom vi till en peruanska sidan. Passkontroll igen och nu skulle vi till och med scanna väskorna (mitt svenska vokabulär är inte det bästa just nu) Röntga? När jag var i Honduras och skulle över till Guatemala gick vi bara in i en liten busskur längs vägen och de stämplade passet och sen åkte vi vidare. Inte för att de här två länderna ligger på samma nivå, men jag hade tänkt mig något mer i Honduras-stil. Men ganska snart kom vi fram till den första staden, Tacna, och vid det laget var det redan mörkt. Men mer om Peru i nästa inlägg!