River rafting!

Nu rullar tiden på snabbt här och vi börjar få lite småpanik över att vi inte kommer att hinna allt vi vill! Det finns så mycket att se och de sex månader som först kändes mycket har nu krympt till ingenting!

Efter Nazca så åkte vi direkt till en liten oas utan för en nära kuststad (Ica) till Huacachina. Vi hade läst att det skulle vara en bohemisk liten oas med i princip en enda gata längs med den lilla sjön. Nja, inte riktigt så var det. Det var fint, men istället för strandprommenad så var det dyra restauranger, hotel och palmer... Vi kom dit, hittade ett hotel som var billigt (och inte mer än det!) och kollade runt lite. Turister kommer hit av en anledning; att åka sand boarding – typ snow boarding men från sanddynor! Då Perus hela kust är snustorr och mestadels består av öknar så är ju det en specialité här.

 Men för att göra en ganska ointressant historia kort: jag åt gamla oliver och blev dålig i magen = kunde inte åka ut på nån tur + hostalet var dåligt (madrassen sjönk ihop till 1 cm och kände alla separata brädor, väggarna var inte hela, otrevlig personal etc... numera är vi inte lika snåla!!!) + mat och vatten var skitdyrt så nä, vi drar. Synd att vi inte hann göra sandboarding men men, det finns fler saker i peru att upptäcka!

LUNAHUANA

Efter det begav vi oss iväg till Lunahuaná som ska vara the place för river rafting. När vi väl kom dit var staden/byn så gott som öde på turister. Varje gata hade minst två-tre rafting agencies och restauranger för jättemycket folk men det fanns inga turister. Här märktes det verkligen att vi inte reste runt under högsäsong. Vi letade upp ett raftingföretag som LP rekommenderade och bokade en tur för nästa morgon. Tydligen hade det dagen innan varit hur många turister som helst men idag var alla spårläst försvunna. Ok att det är skönt att inte ha massa andra turister runt omkring hela tiden, men det är också ett mått på hur bra stället är. Finns det inga andra där kanske det betyder nånting? Har vi åkt till fel ställe?

Dagen efter blev vi upphämtade vid hostalet och åkte till deras anläggning. Då vi var de enda så skulle det bara vara jag, Marcos och guiden i båten. Vi båda var ju så gott som nybörjare men vi betalade ändå för en tur med lite mer rapidos (em... mer vågor/mer strömt?) för att nåt skulle hända. 

Väl vi kom ut i vattnet så dundrade det fram och båten vi hade var samma som för sex pers. Vi fick lite snabba instruktioner och skulle i princip följa hans kommandon. Självklart blev vi helt genomdränkta men då båten var så stor nådde jag knappt ner till vattnet för att mitt paddeltag skulle göra någon skillnad. Guiden satt bak med en konstuktion på två jätteåror och styre i princip hela båten helt själv och ropade ibland när vi frenetiskt skulle ”styra” den stora båten bland alla vågorna. Oftast gjorde det ingen skillnad när vi paddlade och mestadels av tiden så satt vi bara och flöt med i floden. Så rafting skulle jag nog inte kalla det, vi gjorde i princip ingeting och guiden tyckte det var roligare att prata än att styra båten på roliga ställen. Men för ca 200 kr att få glida runt på en flod i ca 45 min, se lite hägrar helt ok. Vid varje utfärd har de alltid med en kille på kayak av säkerhetsskäl och han såg ut att ha mycket roligare! När jag raftade i Honduras satt jag ju i en egen liten båt och då var det verkligen jag som styrde! Så nu är vi båda superpeppade på att lära oss paddla kayak!

Nazcalinjerna

Tidigt på söndagmorgonen tog vi en buss till Nazca på ca 10 timmar. Tittade man ut genom fönstret slingrade sig vägen längs med kusten på branta bergsvägar, kan ju inte säga att jag inte var lite smånojjig. Men chauffören körde lugnt i kurvorna så vi kom fram utan problem. Väl i Nazca hittade vi ett fint litet hostal efter lite letandes och begav oss sen ut för att se stan.

Flygningar över Nazcalinjerna (vilket är det enda vettiga sätt att faktiskt se dem) görs bäst på morgonen då vindarna inte är så starka, så vi bokade med en byrå som hostalet rekommenderade (som också blev billigare) och hämtning och lämning vid hostalet + flygning på 30min gick på 216 soles – ca 560kr. Helt ok. Så för att hitta på något under kvällen fanns det ett planetarium som hade föreläsningar om linjerna. Förutom att planetariet var bekvämt och mörkt (så man höll på att somna) så var det väldigt intressant och den lilla biten som turister får se är bara en bråkdel av vad som faktiskt finns. Maria Reiche var en tysk forskare som  studerade linjerna och hennes teori var att linjerna hade astrologiska syften. För det är inte bara figurer på areor av hundratals kvadratmeter utan kilometerlånga linjer, rektanglar, trianglar och sick-sack-sträck. Linjerna fortsätter bortåt horisonten eller strålar samman med ett dussintals andra linjer till en och samma punkt. Ingen vet hur de gjorde dessa linjer eller varför men det finns många teorier. Området är i princip ett ökenlandskap så genom att lyfta bort mörkare stenar och blotta en ljusare sand under kan linjerna bli synliga från ovan. På marken är det svårare att se dem.

Vissa tror att det är landningsbanor för utomjordingar medan de mer etablerade teorierna tror att de var religiösa ceremonier som utfördes gåendes längs linjerna. De har hittat krukskärvor i linjerna och kanske gick de och bad? Varje figur har iaf en ”ingång” och en ”utgång” till räta linjer utanför. Maria Reiche (som ängade 40 år att studera linjerna!) såg linjerna som astrologiska motsvarigheter. Att spindeln skulle vara orions bälte och apan vara karlavagnen. När det är solstånd så matchar solen med vissa linjer och med denna gigantiska kalender kunde de lättare förutse regnperioder och skördesäsonger? Andra tror att linjerna pekar på var det finns vattenkällor i bergen. Arkeologiska fynd tyder på att linjerna konstruerades under en period på ca 1000år – tänk er om vi i Sverige sedan vikingatiden behållit samma religion och kultur och fortsatt gjort runstenar under en så lång tid? Så mäktigt! Som sagt, föreläsningen var intressant och vi var peppade på att åka upp och faktiskt se allting med egna ögon nästa dag!

Kl åtta morgonen efter hämtade de upp oss och racade till flygplatsen utanför stan och hamnade i kön med alla andra turister. Då vi hade bokat med en bättre turistbyrå så fick vi åka i ett mindre plan där vi bara var 4 passagerare och två piloter (andra plan åker man 12 stycken och ser inte lika bra). Jag var lite smånervös (som vanligt :P) och funderarde på vilken standard peruanska miniplan skulle vara i. Till min lättnad var en av de andra två turisterna (som skulle med vårt plan) en hobbypilot och kunde allt om plan. Skulle förstapiloten tuppa av och andrepiloten svimma så skulle han kunna ta över. Fare enough.

Vi blev uppropade och visade till ett litet miniplan ute på landningsbanan. 

Vi hade blivit rekommenderade att inte äta frukost innan och ta åksjuketabletter för då planet skulle flyga i åttor runt varje figur kunde magen krångla lite sa de. Helt korrekt. Vi hoppade in, på med säkerhetsbältena och hörlurar. Piloten skulle informera när och var vi skulle titta. Vi lyfte snabbt, Marcos filmade med kameran från alla fönster kors och tvärs och åhh... så fin utsikt! 

Snart kom vi fram till den första figuren och mycket pekande och brusande i hörlurarna, men jag såg ingenting! Skulle det bli så här under resten av flygningen? Var linjerna så pass osynliga att turisterna bara inbillade sig att de såg nåt? Efter några svängingar med planet så såg jag äntligen den lilla valen, men mycket mindre än jag trodde innan! Och btw, de svängningarna var inga små kurvor utan de vände tvärt hela planet och himlen och marken var det enda som syntes. Andas. Andas. Inte spy. Wow så häftigt! Inte spy. :P Det var jättekul att åka runt i planet och svänga och vrida och vända i luften! Försår verkligen de som hobbyflyger... Iaf det här är de figurer vi såg:

Astronauten på bergssidan till vänster.

Apan vid sidan av massa sträck. 

(Jag har förmörkat bilden ganska mycket för att försöka få fram konturerna mer. Annars får ni leta!)

Hunden.

Kolibri - den kanske mest kända.

Geometriska former och linjer kors och tvärs.

(Insåg att jag inte behövde mörka ner bilderna så mycket för att det skulle synas...)

... havsanemoner? Kommer inte ihåg vilka de här två var...

Kondor.

Spindeln.

Papegoja

Tukanen.

Efter de korta 30 minuterna vände vi tillbaka (till min mages stora lättnad!), landade utan problem och blev tillbakaskjutsade till vårt hostal. Magen var fortfarande ute och flög, men utan frukost på flera timmar kan ju också ha sin orsak. Men wow, det var så värt de 500spänn att åka i flygplan och inte bara för att fånga magnituden av alla linjerna utan också för att det är kul att åka flygplan :P Kan man åka hemma i ett flyg litet som en halv bil för 500kr? OCH se minst 1000år gamla linjer och formationer i ett ökenlandskap? Tror inte det. Totally worth it!